Jag vaknar upp med en pulserande huvudvärk och en lätt känsla av ångest. Jag kippar efter andan, vad var det egentligen som hände igår? Jag försöker minnas, jag har den oroliga känslan i magen att något har hänt men kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är.

Något måste göras åt huvudvärken som bara tycks bli starkare. Solen lyser genom persiennerna med tillräcklig styrka att den morgontrötta Gustav måste kisa. Jag tar upp min mobil för att kolla Facebook och ser att jag har 20 nya noteringar. Shit något måste verkligen ha hänt, det är då det slår mig som ett knock out slag utav Mike Tyson, det var EU-val igår.

Bilderna fladdrar förbi från gårdagens val som om det var min sista levande sekund. En skarpare bild av Europa att komma uppenbarar sig, förintelseläger, utrotning och död. Jag försöker blunda men det är redan försent, stöveltrampen ekar redan i mitt huvud. Jag försöker hålla för öronen, men det blir bara värre, jag hör ljudet av blod cirkulera i öronen samtidigt som trumman slår och ljudet av tusentals män som marscherar i takt.

Igår var en mörk dag, en mycket mörk dag för ett brunt Europa. Ett citat från Edmund Burke har etsat sig fast i huvudet "those who don't know history are doomed to repeat it". Jag sitter tyst och undrar för mig själv om Europa verkligen känner till sitt förflutna.

Igår blev tyska nazister inröstade i EU-parlamentet, det är 2014 och inte 1932 tänker jag för mig själv. Tankarna slår hastigt om, "shit det är skola idag" jag slänger en snabb blick på klockan, 20 över 8 jag börjar om 10 minuter.

Jag skyndar mig till skolan, jag känner mig iakttagen hela vägen och misstänkliggör varenda människa jag möter. Paranoida kalla kårar kryper upp längs ryggraden, vem som helst kan vara det rasistiska aset som röstade för ett kallt Europa. Människan som ler på andra sidan gatan kan vara samma människa som röstade för min död.